sommaren är...
...här om man nu ska fortsätta på förra blogginläggets rubrik. Det är så härligt och äntligen har man tagit det där första doppet. När man var yngre var man redan doppad nån gång i mars. ;-)
Det är en stackars vecka till innan Daniel har semester och det ska bli skitskönt. Det jag dock är rädd för är att vi som vanligt ska gå varandra på nerverna efter någon vecka. Men det hör väl till när man har barn också... de testar ens tålamod hela tiden så inte konstigt om man vräser till på fel person.
Nä men skönt ska det blir och jag hoppas på lite mer avlastning när det gäller barnen. Samtidigt som jag vet att det inte blir så...för Daniel är ju trots allt värd en semester för att han jobbar och sliter. Men vänder man lite på det så gör jag det med...mitt tålamod slits.
Jag älskar mina barn! (bara för att gardera mig emot att folk kanske inte tror det) Men i bland önskar man att man fick vara själv. Jag förstår verkligen de som har barn och när de väl kommer till den dagen då de ska flytta ur boet, att de skålar i champagne. (ursäkta mitt svenksat är på topp, grammatiken du vet)
Önskade att jag bara hade förmågan att jiddra vidare på allt som föresgår i min hjärna men det slutar ju alltid med att jag någonstans på vägen glömmer vad det var jag ville ha sagt. Stööörigt. Jag kanske ska börja banda mig i stället?!
KAPITEL 1
när skymningen närmade sig satt hon där med en kopp te av den gröna karaktären och njöt av den utsikt hon hade framför sig.
Hennes tankar sprudlade och likt stålmannen försökte hon sålla ut det viktigaste. Men när hon var en bit på väg var där någon som smekte hennes axel.
- Hallao, ska do sitta här hela dan, ellor?
vad ska man säga? allmänt förvirrat tillstånd här. Jag borde lära mig hur det hela fungerar. Hur man blir bättre på att få fram det man vill ha sagt. Men än så länge går det ju inge vidare med tanke på att jag FORTFARANDE inte har fått fram något annat än trams.
Jo helgen har gett mig en fin fylla och baksmälla. Därav att hjärncellerna har minskat. De återkommer möjligtvis imorgon, Måndag-arbetstid. Får nog försöka då igen. ;-)
jag som trodde jag skulle få sova nu...nä nu skriker Morgan.
Det är en stackars vecka till innan Daniel har semester och det ska bli skitskönt. Det jag dock är rädd för är att vi som vanligt ska gå varandra på nerverna efter någon vecka. Men det hör väl till när man har barn också... de testar ens tålamod hela tiden så inte konstigt om man vräser till på fel person.
Nä men skönt ska det blir och jag hoppas på lite mer avlastning när det gäller barnen. Samtidigt som jag vet att det inte blir så...för Daniel är ju trots allt värd en semester för att han jobbar och sliter. Men vänder man lite på det så gör jag det med...mitt tålamod slits.
Jag älskar mina barn! (bara för att gardera mig emot att folk kanske inte tror det) Men i bland önskar man att man fick vara själv. Jag förstår verkligen de som har barn och när de väl kommer till den dagen då de ska flytta ur boet, att de skålar i champagne. (ursäkta mitt svenksat är på topp, grammatiken du vet)
Önskade att jag bara hade förmågan att jiddra vidare på allt som föresgår i min hjärna men det slutar ju alltid med att jag någonstans på vägen glömmer vad det var jag ville ha sagt. Stööörigt. Jag kanske ska börja banda mig i stället?!
KAPITEL 1
när skymningen närmade sig satt hon där med en kopp te av den gröna karaktären och njöt av den utsikt hon hade framför sig.
Hennes tankar sprudlade och likt stålmannen försökte hon sålla ut det viktigaste. Men när hon var en bit på väg var där någon som smekte hennes axel.
- Hallao, ska do sitta här hela dan, ellor?
vad ska man säga? allmänt förvirrat tillstånd här. Jag borde lära mig hur det hela fungerar. Hur man blir bättre på att få fram det man vill ha sagt. Men än så länge går det ju inge vidare med tanke på att jag FORTFARANDE inte har fått fram något annat än trams.
Jo helgen har gett mig en fin fylla och baksmälla. Därav att hjärncellerna har minskat. De återkommer möjligtvis imorgon, Måndag-arbetstid. Får nog försöka då igen. ;-)
jag som trodde jag skulle få sova nu...nä nu skriker Morgan.
