Colokas blogg

kan ju börja med att berätta att jobbet jag sökte fick jag inte men de kunde kanske erbjuda vikariat. enligt dem, längre vikariat på...3 månader! det tycker jag är kort tid så jag tackade nej. Tar hellre företrädesrätten inom kommunen och får mig ett fast jobb.


Imorgon bär det av till växjö med hela familjen för att bo i stuga. Jag ska ju börja plugga på distans så själva introduktionen är i 3 dagar så vi passade på att göra en minisemester. Ska blir skönt att få komma ifrån igen. Man uppskattar så mycket det man har hemma när man varit borta.
Jag ska ju läsa till specialistundersköterska inom äldre. Det låter så fancy smancy men jag gör det ju mest för att fördriva tiden medan man är mammaledig. Samtidigt kommer jag ju söka jobb så hittar jag något bra jobb så slutar jag skolan, om det nu inte är busenkelt.

Nu är de höst och det är så deprimerande! Jag längtar redan till nästa sommar och det brukar jag aldrig göra. Jag gillar hösten annars men nu....usch och tvi! Kan bero på att första förkylningen redan har kommit till familjen. :-/
projekten i trädgården får vila nu mer eller mindre och det är det jag längtar till igen nästa vår och sommar. Det enda som ska hända mer i denna trädgård detta året är att sätta lökar. Massa tulpaner och påskliljor och sedan en hel del andra spännande sorter.

Jag har inga bilder heller att visa precis. Där är alltid något annat som stör det fina man har gjort.
Har dock äntligen satt ner Daniels rumpavgjutning sedan svensexan i marken. Haha! våran husfågel Tage som bodde här innan badade i den väldigt mycket när det var så varmt.




sen vet jag inte om jag har visat mina målade tavlor jag satte på väggen i vardagsrummet. så de kan jag ju slänga in med.






Och se så högt häcken har växt detta året. (bild på hur den såg ut i april eller maj finns i bloggen) Nästa år lär den nästan vara i den höjden vi vill ha den. Helt otroligt.

i tisdags så höll jag på att måla ytterdörren. Vansinnig var jag när jag efter ett tag såg att det hade bubblat sig lite på några ställen. Jag valde att skrapa bort lite av färgen och målade lite igen men då helt plötsligt fick färgen en annan glans och ännu mer galen blev jag. hade precis gjort klart det och vad händer då?! jo jag tappar målarburken ut över vår sjöstenstrappa. ÄNNU mer tokig! springer efter papper och lacknafta och skrubbar trappan allt vad jag kan. Drar sedan in vattenslangen och ut på andra sidan och spolar för glatta livet. Det blev ändå märke kvar...självklart...men bättre än att jag ahde behövt måla hela trappan svart... för det hade nog inte blivit bra.
När jag väl andats ut två minuter ringer telefonen. Det var angående ett jobb jag hade sökt och de ville att jag skulle komma på intervju. Jag kan ju lika väl berätta var det är så är det ur världen om jag nu inte kommer att få det. Intervjun gällde ett jobb på strokeenheten/rehablitiering på sjukhuset. Väääldigt spännande om jag får säga min sak. Så i går var jag på intervjun och jag var så nervös innan. Pluggade in en massa om arbetsplatsen och försökte tänka ut svar på de klassiska frågorna. Som tur var ställdes nästan inga av de frågorna utan det blev en väldigt lättsam och bra intervju. Genast blev man mer avslappnad och kunde visa mer sitt rätta jag. Det bästa var att det bara var ansvarig för avdelningen som intervjuade. Det finns inget värre än när personal är med på en intervju och man då förväntas svara på frågor som ens bästa sidor och vad man har för löneanspråk. Oavsett vad man säger i de lägena så reagerar alltid personalen. "vem är hon som kommer här och tror att hon är något"...ungefär. Jag menar inövade repliker som " jag är lättsam och glad...är bra på att organisera och kommer gärna med nya ideer"... det är ju positivt men för medarbetare kanske väldigt negativt eftersom de är inrutade på sitt sätt och har svart för nya grejor. Den proffessionalism har inte personalen, att se det positiva i sådana saker. Så uppfattar jag det men åter till intervjun. Kemin mellan mig och "chefen" kändes mycket bra. Hon tyckte det själv och hon uppfattade att jag förstod vad arbetet handlar om och liknande. Där har varit måååånga sökande men av 6 att intervjua var jag en av dem. Men nu återstår bara väntan inför kommande samtal. Samtidigt var det bara kul att äntligen få komma på intervju inom ett sökt arbete på sjukhuset. Alla vet ju hur svårt det är eftersom så många söker.

Nu ska jag och barnen åka buss in till stan. Det blir en liten fika och lite windowshopping. ;-)

I semestertider så kan man verkligen inte sitta och skriva om allt man göra i bloggen. Det får tasunder en gång. Vi har ju varit på öland nästan en vecka och under tiden vi var där var även kanal 5 där och filmade inför deras nya serie som kommer till hösten om Böda sand.Kanske någon ryggtavla av oss kommer med, man vet aldrig. Det blir ju till att kolla. Vissa som filmades har man lagt på minnet om hur de ser ut och var man själv befinner sig just i det ögonblicket. Men det är verkligen en helt perekt camping. Vi hade fint väder mestadels men en dag regnade det och åska och blixtra men tältet klarade av det med. :-) Det var faktiskt inte så jobbigt att ha Morgan med, det fungerade bra. De gångerna han var mest gnällig var ju när vi låg på stranden, vilket kanske är förståeligt, varmt och klibbigt.

Sen en annan vecka har vi inte gjort så mycket. Inte ens i trädgården. Det är inte lika ivrigt att hålla på längre nu. Man orkar inte med hur mycket som helst heller. Och utan släp är det bara jobbigt eftersom vi tar bort så mycket gammalt.

Vi har även nu i helgen varit uppe i gbg och hälsat på en kompis till Daniel. Det var också helt perfekt. Hans kära mamma tog hand om våra barn medan vi tre kunde leva livet lite. Vi var på universeum och liseberg så klart, med barnen men en dag utan på liseberg för att få åka lite läskiga karuseller och jag har fått det bekräftat, jag är höjdrädd!
En kväll var vi även ute och partajade. Det var en lyxsemester för mig. Mycket lite barn inblandade under 3 dagar. Mycket mycket behövligt.
På väg upp till gbg var vi även inom ullared-gekås och handlade. Vi valde att strunta i att packa med en massa kläder utan köpte allt där. Perfekt. Men trots att det är billigt där så blir det ändå alltid så dyrt. konstigt.
Men nu är vi hemma igen och Daniel har gått in på sin sista semestervecka. Känns så jobbigt faktiskt. Varför har man så lite semester?! det skulle varit två omgångar om året. Tänk vad folk hade mått bra då.

Till helgen blir det nog att ta en runda på ljusfesten, fast att den inte lockar över huvudtaget. Men det är ju sista grejen här i ängelholm...sen är det tid för hösten. tack och godnatt ungefär. Gud, så deprimerande. Till hösten är det ju en massa måsten som att söka jobb och samtidigt plugga.

Vi har precis varit iväg och köpt en gräsklippare. Vi hittade en billig och bra (får jag hoppas) på rusta. Men väl där inne i kassan frågade D om hur mycket olja som gick i gräsklipparen och de svarade med skratt: nähä, det vet inte jag för jag har ingen gräsklippare. (vad hände med: jag vet inte, men jag kan försöka ta reda på det) Jag sned tände (som vanligt) och sa att jag tyckte de borde i alla fall kunna någonting om de större grejorna de säljer, speciellt maskiner. Svaret man fick då var att nä det hade ju tagit dem 3 års utbildning då. Vi går ut och Daniel tycker att jag är otrevlig. aja, skitsamma, förhoppningsvis funkar den som den ska.

Vad gäller träningen så är det tid att sätta igång ordentligt igen och då även inkludera bättre mat och sluta med onyttigheterna. Just nu kan jag inte det med tanke på allt jag vann på liseberg. Måste just nu tugga upp ca 2kg ballerinakex och 2 kg dumle. Sånt kan man ju inte ha liggandes. Risken är ju att det blir gammalt. ;-)

Nähä om man skulle kolla om D har fått ordning på gräsklipparen. och efter det får det ju bli lite true blood.