Colokas blogg

Så ja.... nu slutar jag att använda min webshop som jag betalar en massa pengar till e-butik. Nu ska jag flytta domänen till min andra blogg så man kan handla kläderna där.
Jag hoppas på mer handlande på tradera också nu. Det känns rätt ruttet just nu med lite pengar. Vi klarar oss men vi har inte råd till en massa aktiviteter. Men vi kämpar på...inom kort kommer det nog vända i alla fall. Jag ska jobba i helgen igen fast det gör inget... goa pengar då ju.

Nä jag har egentligen ingenting att skriva. Allt jag tänkte skriva om är puts borta. Jag får jobba lite till. :-)

ja i lördags bestämde jag mig för att på måndag ska jag ringa om jobb.
Sagt och gjort så ringde jag i i går på förmiddagen och en timme senare ringde de och frpgade om jag kunde jobba några timmar på kvällen :-D Jag ska även jobba på onsdag och torsdag. Känns bra det här!!

Idag när Daniel hämtade Mirjam möts han av en tjej ute i regnet med alla de andra barnen UTAN regnkläder. Mirjam var dyngsur om byxorna och hennes tygskor var också genomblöta. Saken hör till den att inne på hennes hylla finns stövlar och regnbyxor. Daniel sa till dem och körde hem till mig.... och ja, jag blev skitarg och körde dit och frågade vad det var för något. De menade på att de bara skulle vara ute en liten stund och plocka undan grejor m.m. Jag sa att jag tyckte ändå att de skulle ha tagit på henne. Jag menade som så att v em är det som betalar om hon blir sjuk? Hon som hade släm´ppt ut dem står och är stöddig ovan på allt så jag ber om omplaceringslapp och ditten och datten. Imorgon ska Daniel ringa till rektorn och förklara hur det hela funkar. Jag försökte få personalen att fatta att det inte är supervarmt ute längre och regnet kyler ner ungarna. Ja jag var superarg. Men de ska först och främst inte vara stöddiga oavsett hur mycket jag skäller. grrr....
Som tur är så ska inte Mirjam på dagis imorgon då de har planeringsdag. men på torsdag får jag ju vackert gå dit med henne. Usch!! hatar sådan människor. Stackars Mirjam som var så blöt och inte vet vi hur länge de hade varit ute. De kan ju säga vad som. Vi litar ju inte på dem längre.

Just nu ligger Mirjam och daniel och sover i sängen. de tittade på snövit men det blev väl för trist. ;-)

Blev glad nu precis!! En kompis is back in town. Yeahhhh! :-)


Läste på kanal5s hemsida att i oktober så börjar Beverley Hills igen. Ska bli spännande att se vad det blir med det! :-)

Idag har vi varit ute på en skogsrunda här hemma i munka och vi gick iväg för att plocka björnbär och alla andra bär som finns. Det är så spännande för varje gång vi är ute så upptäcker vi nya vägar att gå och Douglas älskar att vara ute och vandra. Allra helst så vill han bada. Nästa gång vi är ute måste kameran med. Här finns så fina promenader att gå på som är värt att fotografera och även bilderna på Douglas när han hoppar i plurret.

Idag gick vi alla fall sidan om laxtrapporna här och där finns det många "bumpor". Det är rötter från träden som Mirjam älskar att åka över när hon sitter i vagnen. Och hennes pappa tar henne gärna på en bumpetur.

När vi väl ändå var ute och vandrade så gick vi inom ellan och måns så douglas fick rastas av ytterligare med Bill. Härligt att de har så skoj ihop! det blev en tupp lek och Douglas tappade en huggtand som vi fick äran att behålla. :-)
Mirjam somnade i vagnen när vi var ute och gick och sov när vi kom fram. Efter en stund vaknade hon och sa "pappa" direkt. Jag gick fram till henne och plockade ner henne från vagnen. Daniel sa att han såg att hon var ledsen och att jag skulle lyfta upp henne igen. Det gjorde jag och då svimmar hon i mina armar. Jag såg när ögonen rullade i väg och skrek i ren panik och jag lämnade snabbt över till Daniel och Elenor. Fyyyy vad hemskt det var. Man fick inte kontakt med henne. Och samtidigt hinner tusen tankar att gå genom huvudet och ännu fler när det hela var över såsom..."tänk om...."
Vi vet inte alls vad det var... hade hon ätit något konstigt, vätskebrist... ja you name it.

Kom och tänka på att det har hänt en gång när hon var mindre också då hon blev ledsen och liksom så ledsen att hon inte andades och då svimmade hon också. Livsfarligt. usch usch! Men som tur är så är hon som hon ska nu i alla fall.
Det är så knepigt att man tappar all förstånd när det handlar om ens egna barn. Paniken tar över en hel situation och man kan inte behärska sig. Möjligtvis om något händer och man är själv... Men skulle det vara någon annan som svimmar eller något liknande så kan Jag vara dena som reder ut situationen. Här kunde jag inte ens tänka utan bara skrika. Kankse för att jag såg hennes ögon och kände hela hennes tyngd i mina armar.


Idag är det "byafest" här i munka. Vi ska till Thomas och Johanna och dricka lite och egentligen äta kräftor men det har vi inte råd med.
På måndag ska jag söka två jobb som timanställning så snart får vi väl klirr i kassan igen. Kan inte mer än att längta. Dessutom fick jag en kreditkollslapp från UC där det stod att i och med mitt företag har jag landat på riskklass 4 i stället för 3. Vet inte vad som menas med det men det känns allvarligt så på måndag ska jag även till skattekontoret och sätta företaget i passivt tillstånd. So its the end on my career! Men jag lider inte. Jag vill hellre fortsätta med syendet som en hobby. Eller ja, företaget är inte helt borta då utan ska ligga i vila med tanke på framtida affärsbeställningar. Jag ska i alla fall rådfråga dem om hur jag ska göra.
 
Jag känner mig laddad för att jobba på riktigt så vi snart kan få vårt efterlängtade hus. Än så länge så bor vi ju bra här men vi vill ha större tomt för Douglas, större ytor i huset m.m. Vi känner oss färdiga med detta stället helt enkelt. Så någon dag blir det nog vår tur. :-)

Nej nu ska jag gå ner och krama om min härliga dotter och berätta för henne att hon är mammas allt. Min älskade lilla bebis som börjar bli stor. ;-)

Lägger in en bild på Mirjam när hon var en "lillfis".

so long

Jag kikar ständigt på arbetsförmedlingen...kollar ofta på hemnet efter hus... jag har massa planer på att ändra om här hemma. Jag har tröttnat på att sy. Eller inte syendet i sig kanske utan känslan av att man varje gång försöker sy något snyggt men får inte det sålt. Jag tänker: nu så! nu säljer det! men ack så fel jag har varje gång.
Hur länge till pallar man att leva på pyttelite pengar?
Jag vet med all säkerhet att en affär vill köpa mina kläder. Det är kompisar till oss som ska öppna en affär antingen här i Ängelholm eller i helsingborg. Det ända barnklädesmärket då ska ha är mitt. :-) Sedan är det en annan affär som också ska/förmodligen ska köpa in men det lilla lever jag kanske på i en månad och sedan är det slut med det.
Jag vill ha en tjänst, 50 % hade varit kanon för då kan jag fortfarande sy och vi överlever i alla fall alla räkningar och kan börja drömma mer om hus.
Livet känns rätt bra rörigt nu. Vi har massa projekt som är oklara, samtidigt som vi har massa nya projekt vi vill börja med. *suck*
Aja, man får hoppas det kommer bättre tider och det förhoppningsvis redan i höst.

Mirjam är för go nu för tiden. Hon har ju sina kompisar på området som hon gärna springer in och leker med. Det är kul att se att hon får vara med fast att hon är mycket yngre. Här är ju en annan tjej på området som har en flicka som är några månader yngre än Mirjam men de människorna ser man aldrig.
Mirjam är verkligen en lite "utlänning"...eller ja hon är ju en 25%:are. Men om man tillexempel frågar henne om hon har sett saxen så kan hon säga om hon inte vet: -Jag vet inte den! med accent från juggelandet och rycker upp axlarna och upp med armarna. Så sött! svårt att förklara kanske...

På tal om det här med språk, dialekter.... varför låter det alltid som att italienarna är arga när de pratar fast de är glada?? och för norrmän är det tvärtom... -Nuu blir jag kämpe arg!! eller hur de nu säger. hahaha! tyskarna är barska på något sätt...fransmän också, kanske lite sävliga men ja... kineserna vet vi att de låter som kastruller och vad de säger kan vi absolut inte veta. Och araberna har fått något i halsen.
Fick reda på en sak för någon dag sedan som jag inte visste och det är att norge har ju en likadan skämtbok om oss som vi har om dem. Bara det att de bytt ut svensken mot norsken. Och vi som tyckte att de var så korkade. haha!
Har lust att hacka lite idag märker jag men det är ju tur att vi alla är olika. Hade vi alla varit likadana hade vi blivit en tråkig orkester. (?!)

Förresten, i lördags var vi på 30 årsfest för Andy. Det var superskojsigt!! Daniel var askalas och på söndagen vaknade han inte förrän halv 7 på kvällen. Några grannar här på området sa att det blir värre (värre med åren för de som inte förstår). Jag var bara lagom. Fick en liten släng av saknad för en vän några minuter men det gick över när jag tänkte efter vad h*n gjort. Visst är det hemskt att efter lång tid inse att någon man hade höga tankar om visar sig vara en rutten fisk?
Bandet de hade hyrt var super bra. Han kunde till och med min nya "favoritlåt". "vi tar en runda i baren...." hahaha. Den kan man bugga till i alla fall.
Jag dansade i alla fall en massa. Med Daniel blir det samma gamla vanliga steg som vi lärde oss en gång när vi var på ekebofestivalen och skakade lite. Dansade även med min svärfar. Det gick riktigt fint i kasedansen....mend et var nog mest jag som förde. ;-)

Nähä. Dogge ligger där nere och suckar. Han är nog uttråkad!
Hur jobbigt är inte det på en skala när man har hund? speciellt när man är hemma hela dagarna och får höra suckarna. lagom stressande faktiskt och "tycka synd om"-känsla.

adios

dagens blogg vill e sig inte tydligen. förstår inte vart mina filmer tog vägen helt plöstligt...hmmm..