Colokas blogg

här är man deprimerad och nere för det hemska vädret.
Idag har vi haft Mirjams barnkalas. Tänka sig att vår stora tjej har hunnit bli 4 år gammal. Det var en drös med småbarn här men det gick så bra. Vi lekte lekar och självklart blev det fiskedamm.

Näe, åter till vädret. Det gör en fruktansvärt deprimerad. Man får ju inte en chans att gå ut i trädgården och dona. (vårt enda nöje nu ju) Mirjam har ju nu börjat sitt sommarlov från dagis så det enda hon väntar på nu är ju att få åka till stranden och bada. Veckan är i alla fall uppbokad med att vi ska ha hennes bästa kompis här och sedan ska det även bli en rundtur till busfabriken....även för mirjam så kallat "riskariken". Även om hon idag pratar klockrent så har hon fastnat i det ordet som hon sa för två år sen typ.

Morgan bara växer och växer. Han börjar resa sig upp nu och kommer väl inom en snar framtid att börja krypa. Varför ska det gå så fort denna gången?! Med Mirjam längtade man efter allting och man ville att allt skulle hända lite snabbare. Men nu...usch... låt min lille älskade prins vara liten ett tag till.
Morgan är ju väldigt lik Daniel, som alla jämt påpekar. Det gör mig ingenting för det är antagligen därför jag är så kär i honom. Men det är något visst med Mamma och son. Herregud vad jag är lyckligt lottad som har fått en av varje och precis i den ordningen jag ville ha det.

Ikväll har vi kikat på 2012. Den är faktiskt rätt bra. Den sätter igång tankeverksamheten duktigt. Tänk om...



avslutar med några bilder.


Morgan på stranden med öppna förskolan


Och Mirjam sitter på filten och väntar på de grillade korvarna.